KONY 2012 – debatten

Jag tror att de flesta av er sett eller hört talas om filmen KONY 2012 under den senaste veckan. (I skrivande stund har filmen setts av över 77 miljoner människor bara på Youtube) Den har spridit sig över sociala medier i ett försök att väcka uppmärksamhet kring krigsherren Joseph Kony och LRA (Lord’s Resistance Army) som kidnappar barn, mördar, våldtar och utbildar barnsoldater i Uganda (samt Kongo och Sudan). Sedan 2005 har Kony legat på Haags lista över internationella brottslingar, men ständigt kommit undan ett gripande. Invisible Children, organisationen bakom filmen och kampanjen att uppmärksamma och tillfångata Kony, uppmanar att dela filmen vidare över sociala medier, och att hela världen, natten den 20e april, ska samlas ute på världens gator och sätta upp affischer med budskapet “Kony 2012″. Kony ska bli känd, så att fler människor får nys om konflikten i Uganda.

I samband med att filmen började spridas, som jag skrev om här, väcktes även en livlig debatt på internet. Att Invisible Children, organisationen bakom filmen, förvrängde verkligheten, hade kommersiella mål med kampanjen, samt att de samarbetade med den Ugandiska militären för att ge dem mer makt i landet, pengar och vapen. Mycket kritik riktas mot den “Hollywood”-stil som filmen använder sig av. Att den går mer på känslor än fakta, och att den förenklar situationen radikalt.

Ganska omgående började länken visiblechildren.tumblr.com att spridas i samband med filmen. Länken blockerades snabbt av Facebook. En spekulation kring detta är att Mark Zuckerberg, grundare av Facebook, nämns i filmen som en av de kända profilerna i USA som kan hjälpa till att uppmärksamma Kony. (Länken är i skrivande stund inte längre blockerad på Facebook). Sidan har fått mycket uppmärksamhet:

“It’s been an adventure the last few days for me personally. This page has had over 2.2 million visitors, and today I’ve turned down media requests from Al Jazeera English, FOX, NBC’s Today show and BBC World Service. Why? Because my opinion isn’t what’s relevant. What’s relevant is that credible sources around the world are writing critically about Joseph Kony and KONY 2012.”

Filmen uppmärksammas i media. I Sverige bla i DN av Leonel Marjavaara som skriver: “Stop Kony” – Stor Nätkampanj mot Ugandas Gerillaledare. Samtidigt (av slump) visar Fotografiska Museet i Stockholm utställningen Stolen Children. Soldiers of the LRA. Något som DN även skriver om här. På ledarsidan i SVD debatterar Daniel Persson Kony 2012 på både ont och gott:

“I takt med att den har blivit allt vidare spridd har även kritiken mot den ökat. Det stämmer till exempel att bara en tredjedel av de insamlade pengarna används direkt i Uganda. Resten går dock i huvudsak till att sprida budskapet, något som alltid har varit ett av organisationens syften. Att välgörenhet och bistånd kan bedrivas både direkt och indirekt är inget nytt.”

Guardian har en intervju med Jacob Acaye där han försvarar Invisible Children. Acaye är en av huvudpersonerna i filmen KONY 2012 blev själv kidnappad för nio år sedan men lyckades fly undan Kony. Hans bror dog.

“Until now, the war that was going on has been a silent war. People did not really know about it. Now what was happening in Gulu is still going on elsewhere in the Central African Republic and in Congo. What about the people who are suffering over there? They are going through what we were going through.”

Guardian gör även en mycket bra sammanfattning kring vad som sägs och diskuteras på nätet kring filmen här: Kony 2012: What’s the real story?

Amber Ha skriver Open Letter to Jason Russell CEO of Invisible Children Inc on KONY 2012. Debatten fortsätter även på hans blogg: pomee.tumblr.com:

“This grossly illogical timing and statements on your website such as “Click here to buy your KONY 2012 products” makes me believe that the timing has more to do with your commercial interests than humanitarian interests. With the upcoming U.S. presidential elections and the waning interest in Invisible Children, it seems to be perfect timing to start a crusade. I also must add at this point how much it personally disgusts me the way in which you have commercialized a conflict in which thousands of people have died.”

Invisible Children svarar på kritik här:

“We are committed, and always have been, to be 100% financially transparent and to communicate in plain language the mission of the organization so that everyone can make an informed decision about whether they want to support our strategy.”

Den omdebatterade bilden av grundarna av Invisible Children: Jason Russell, Bobby Bailey och Lareen Poole med vapen tillsammans med SPLA (Sudan People’s Liberation Army) soldater. Deras förklaring till bilden finner ni här.

Let me start by saying that that photo was a bad idea. We were young and we got caught up in the moment. It was never meant to reflect on the organization. The photo of Bobby, Laren and I with the guns was taken in an LRA camp in DRC during the 2008 Juba Peace Talks. We were there to see Joseph Kony come to the table to sign the Final Peace Agreement…

Debatten fortsätter. I mediebruset blir Joseph Kony känd. Var all kritik del av planen från början? Tipsa gärna om fler länkar.

Read More

Wikipedia, SOPA och en värld utan fri kunskap

Idag ligger flera stora webbsidor nere, däribland Wikipedia, som en protest mot det amerikanska lagförslaget SOPA - Stop Online Piracy Act. Tanken med protesten är att förmedla känslan av en värld där restriktioner som SOPA skulle genomföras, en värld där fri information inte längre får finnas tillgänglig.

Grundtanken är inte att det är fel att skydda upphovsmän till digitalt material. Däremot är SOPA skrivet på ett sådant sätt att det mer liknar censur. Vita huset svarar stöttande till protesten:

“we will not support legislation that reduces freedom of expression, increases cybersecurity risk, or undermines the dynamic, innovative global Internet.”

Läs mer i Mashable, CNN, Newsmill och Wikipedia om SOPA:

“Why is Wikipedia blacked-out?
Wikipedia is protesting against SOPA and PIPA by blacking out the English Wikipedia for 24 hours, beginning at midnight January 18, Eastern Time. Readers who come to English Wikipedia during the blackout will not be able to read the encyclopedia: instead, you will see messages intended to raise awareness about SOPA and PIPA, and encouraging you to share your views with your elected representatives, and via social media.”

Read More

Bloggvärlden 2012 handlar om #Nätkärlek

Gott nytt snällt år! Idag läser jag i Metro att bloggvärlden blir snällare år 2012, det är trendigt. Något som går i linje med blogginlägget jag skrev i början av december: Om #Nätkärlek som konstruktiv kritik och vad relationsbyggande innebär för den objektiva journalistiken. I motsats till debatten om näthat och nätmobbning verkar allt fler människor uppmärksamma den positiva anda som genomsyrar internet: peppa, pusha, uppmuntra. Till gott och ont säger vissa.

Metro skriver om Kissie som tagit bort möjligheten att kommentera anonymt på bloggen, något som innebär att allt färre lämnar negativa kommentarer. Något som ett flertal bloggar, och nyhetsportaler valt att implementera.

Även Ajour skriver i positiv anda, här av Damon Rasti om Årets Första Solskenshistoria. Snällhet som genomsyrar såväl det digitala som världen bortom dataskärmen. Hur länge vi orkar sväva på rosa moln och läsa “snälla” feel-good inlägg återstår att se. Nu går vi mot ljusare tider.

 

Read More

Därför var #egypt och #tigerblood det mest diskuterade på Twitter under 2011

Igår släppte Mashable en översikt kring vad som har diskuterats och delats på Twitter under året. I topp över mest använda hashtags ligger #egypt och #tigerblood. En demokratisk revolution och en nöjesnyhhet och protest från Charlie Sheen efter det att han tvingats lämna Two and a Half Men. Årets två mest diskuterade händelser.

#Egypt. Det var nog i samband med revolutionen i Egypten i januari, , som jag för första gången på riktigt insåg den makt Twitter har som demokratiskt verktyg. Jag satt i en bilkö i innestan när Mubarak sa ifrån sig makten, såg film livestreamat från Kairos gator, hundratals bilder från festligheterna och glädjen i stan. Friheten. I veckor innan hade jag följt utvecklingen över hashtagen #Egypt.

På Mediesverige sammanfattade jag en del av det som sas under sista veckan i januari och första veckan i februari på Twitter här: #egypt – sagt på Twitter den senaste veckan. En blandning av svenska medier, svenska twittrare, utländska medier och Egyptier som lyckats kommunicera med omvärlden om vad som händer i realtid över Twitter, samt diverse nyhetsartiklar som @mediesverige snappat upp om #Egypt. Några dagar senare samlade jag några av alla de bilder jag hade hittat och sett över Twitter från Egypten: #Egypt i bilder. Den 10e februari tror världen att Mubarak ska lämna makten, till allas besvikelse blev sådant inte fallet, något jag rapporterade om här: What went wrong? #Egypt.

Dagen efter. Det var då jag satt i bilkön i Stockholm och upplevde allt via mobilen. Efter det första lyckoruset ställde jag mig själv frågan: Vad spelade störst roll: Traditionella medier eller sociala medier? #Egypt #Algeria?

Hela världen följde utvecklingen i Egypten direkt, och ofta nåddes man av fakta och händelser långt innan traditionella medier hann rapportera om dem. Det gick att relatera på ett personligare plan; egyptierna kändes så mycket närmare. Twitter suddade bort alla geografiska gränser. Därför engagerade sig världen.

#tigerblood. Charlie Sheen fick sparken från TV-serien Two and a Half Men. Strax därefter skaffar han ett Twitterkonto. På tio minuter fick han över 100 000 followers på sajten. Jag skriver: Charlie Sheens revansch på Twitter. Dagen efter slår Charlie Sheen världsrekord, @charliesheen Över 1 miljon followers på 24 timmar. Det stora medieutrymmet får folk att börja driva med honom. Själv blev jag ytterst irriterad när Nyhetsmorgon jämförde Charlie Sheen med Khaddafi. I sin kamp om upprättelse mot världen och mot TV-produktionen Two and a Half Men startar skådespelaren haschtagen #tigerblood. Ett bevis på att han är stark som en tiger och inte rörs av sin omgivning. Världen älskar honom. Och Charlie Sheens exempel blir förevigat på Twitter.

@charliesheen Questions..? I’m here for my people..! Bring it!! #Tigerblood

Efter revolutionerna i mellanöstern är det inte längre möjligt att ifrågasätta kraften som sociala medier har som demokratiskt verktyg. Inte heller har Twitter förlorat sitt värde som nöjeskanal, något som Charlie Sheen-exemplet visar på. Men det handlar om direktkontakt. Människor som samlas och diskuteras från hela världen på ett och samma ställe. Oavsett politik eller nöje. Det är direkt, och det sker i en kanal där det kan spridas som en löpeld.

Att det var Johanna Koljonen och Sofia Mirjamsdotter som tog hem Stora Journalistpriset för Årets Förnyare för #prataomdet är ingen slump. Twitter och sociala medier inte bara speglar utan också påverkar och möjliggör en del av vår samtid.

Read More