Bloggvärlden 2012 handlar om #Nätkärlek

2 January, 20122 January, 2012 Emelie Fågelstedt Leave a comment

Gott nytt snällt år! Idag läser jag i Metro att bloggvärlden blir snällare år 2012, det är trendigt. Något som går i linje med blogginlägget jag skrev i början av december: Om #Nätkärlek som konstruktiv kritik och vad relationsbyggande innebär för den objektiva journalistiken. I motsats till debatten om näthat och nätmobbning verkar allt fler människor uppmärksamma den positiva anda som genomsyrar internet: peppa, pusha, uppmuntra. Till gott och ont säger vissa.

Metro skriver om Kissie som tagit bort möjligheten att kommentera anonymt på bloggen, något som innebär att allt färre lämnar negativa kommentarer. Något som ett flertal bloggar, och nyhetsportaler valt att implementera.

Även Ajour skriver i positiv anda, här av Damon Rasti om Årets Första Solskenshistoria. Snällhet som genomsyrar såväl det digitala som världen bortom dataskärmen. Hur länge vi orkar sväva på rosa moln och läsa “snälla” feel-good inlägg återstår att se. Nu går vi mot ljusare tider.

Därför var #egypt och #tigerblood det mest diskuterade på Twitter under 2011

6 December, 20116 December, 2011 Emelie Fågelstedt 3 Comments

Igår släppte Mashable en översikt kring vad som har diskuterats och delats på Twitter under året. I topp över mest använda hashtags ligger #egypt och #tigerblood. En demokratisk revolution och en nöjesnyhhet och protest från Charlie Sheen efter det att han tvingats lämna Two and a Half Men. Årets två mest diskuterade händelser.

#Egypt. Det var nog i samband med revolutionen i Egypten i januari, #jan25, som jag för första gången på riktigt insåg den makt Twitter har som demokratiskt verktyg. Jag satt i en bilkö i innestan när Mubarak sa ifrån sig makten, såg film livestreamat från Kairos gator, hundratals bilder från festligheterna och glädjen i stan. Friheten. I veckor innan hade jag följt utvecklingen över hashtagen #Egypt.

På Mediesverige sammanfattade jag en del av det som sas under sista veckan i januari och första veckan i februari på Twitter här: #egypt – sagt på Twitter den senaste veckan. En blandning av svenska medier, svenska twittrare, utländska medier och Egyptier som lyckats kommunicera med omvärlden om vad som händer i realtid över Twitter, samt diverse nyhetsartiklar som @mediesverige snappat upp om #Egypt. Några dagar senare samlade jag några av alla de bilder jag hade hittat och sett över Twitter från Egypten: #Egypt i bilder. Den 10e februari tror världen att Mubarak ska lämna makten, till allas besvikelse blev sådant inte fallet, något jag rapporterade om här: What went wrong? #Egypt.

Dagen efter. Det var då jag satt i bilkön i Stockholm och upplevde allt via mobilen. Efter det första lyckoruset ställde jag mig själv frågan: Vad spelade störst roll: Traditionella medier eller sociala medier? #Egypt #Algeria?

Hela världen följde utvecklingen i Egypten direkt, och ofta nåddes man av fakta och händelser långt innan traditionella medier hann rapportera om dem. Det gick att relatera på ett personligare plan; egyptierna kändes så mycket närmare. Twitter suddade bort alla geografiska gränser. Därför engagerade sig världen.

#tigerblood. Charlie Sheen fick sparken från TV-serien Two and a Half Men. Strax därefter skaffar han ett Twitterkonto. På tio minuter fick han över 100 000 followers på sajten. Jag skriver: Charlie Sheens revansch på Twitter. Dagen efter slår Charlie Sheen världsrekord, @charliesheen Över 1 miljon followers på 24 timmar. Det stora medieutrymmet får folk att börja driva med honom. Själv blev jag ytterst irriterad när Nyhetsmorgon jämförde Charlie Sheen med Khaddafi. I sin kamp om upprättelse mot världen och mot TV-produktionen Two and a Half Men startar skådespelaren haschtagen #tigerblood. Ett bevis på att han är stark som en tiger och inte rörs av sin omgivning. Världen älskar honom. Och Charlie Sheens exempel blir förevigat på Twitter.

@charliesheen Questions..? I’m here for my people..! Bring it!! #Tigerblood

Efter revolutionerna i mellanöstern är det inte längre möjligt att ifrågasätta kraften som sociala medier har som demokratiskt verktyg. Inte heller har Twitter förlorat sitt värde som nöjeskanal, något som Charlie Sheen-exemplet visar på. Men det handlar om direktkontakt. Människor som samlas och diskuteras från hela världen på ett och samma ställe. Oavsett politik eller nöje. Det är direkt, och det sker i en kanal där det kan spridas som en löpeld.

Att det var Johanna Koljonen och Sofia Mirjamsdotter som tog hem Stora Journalistpriset för Årets Förnyare för #prataomdet är ingen slump. Twitter och sociala medier inte bara speglar utan också påverkar och möjliggör en del av vår samtid.

Om #Nätkärlek som konstruktiv kritik och vad relationsbyggande innebär för den objektiva journalistiken

1 December, 20111 December, 2011 Emelie Fågelstedt 2 Comments

Charlotta Zingmark skriver ett bra inlägg på Mediesverige: Obegripligt gnäll över trivsel på nätet. En motreaktion på Tobias Brandels artikel i Svd Kultur om ett “Tröttsamt kramkalas” på nätet.

Precis som Charlotta har jag svårt att förstå varför man väljer att vara negativ mot en positiv anda som finns på Facebook och på Twitter. Mycket av anledningen till att man väljer att synas och höras i ett offentligt rum måste ändå vara för att man vill få respons av sin omgivning – och om denna är i form av positiv kritik blir man peppad att ytterligare uttrycka sina tankar och åsikter om smått och stort i samhället. Det bidrar till en mångfald av åsikter som en läsare sen fritt kan välja att ta del av utefter intresse.

Om jag dagligen möttes av negativa kommentarer på Twitter skulle jag inte längre våga uttrycka mig i samma utsträckning. Jag skulle inte vilja skriva ut kommentarer om personliga eller känsliga ämnen, jag skulle inte våga ta kontakt med “viktiga” personer, och jag skulle inte våga ge en sann bild av mig själv och den jag är. Att bli negativt kritiserad på nätet tar lika hårt som att bli kritiserad i det verkliga livet.

Det är även underligt formulerat av Tobias: Tvärtemot vad som görs gällande i nätmobbningsdebatten så utgörs kommunikationen på Facebook, Twitter och andra nätforum till stor del av renodlad trivselbombning. Är det inte även i dessa forum som nätmobbning uppstår? Ett uttalande som känns rent underminerande av de människor som utsätts för mobbning på nätet. Det är svårt att säga att allt är ett kramkalas, för utsatta personer är det snarare ett helvete.

Och visst, jag kan förstå kritiken om att vi inte vågar kritisera viktiga personer på nätet. Exemplet som lyfts fram här är Ajour där några av våra främsta sociala medieevangelister förmedlar och rapporterar om händelser i samhället men på ett mer nyanserat och personligt sätt. Alla kan bli journalister. Oavsett om man tycker bra eller dåligt om initiativet kan det kännas svårt att skriva ut en negativ tanke om projektet eftersom de personer som står bakom har stor inflyttande på nätet, och säkerligen skulle backas upp av många, många fler om man började kritisera hej vilt. Men poängen är att jag KAN kritisera om jag så vill. Och jag kan göra det på ett mycket enklare sätt än någonsin förut. Jag hade aldrig fått för mig att skriva en insändare om varje åsikt jag har om olika samhällsfenomen. Däremot kan jag med enkelhet idag yttra mina åsikter i bloggform, på Twitter, på Facebook eller i annan kommentarsfunktion på olika sajter. Till och med direkt på Ajours sida kan jag skriva ut min kritik – om så jag vill, helt anonymt. Men om vi nu ska vara helt ärliga – hur ofta skulle jag i verkliga livet gå fram och börja kritisera en annan människas projekt och arbete? Särskilt när det handlar om en person som jag inte ens känner. Vad tjänar det till att sprida negativa tankar runt omkring sig?

Konstruktiv kritik däremot. Det kan vara negativa åsikter som bidrar till positiva förändringar. Det är något som bör uppmanas och det är något som faktiskt finns. I flera forum jag är medlem i på nätet diskuterar folk olika projekt, ber om åsikter och tips. Man nyttjar varandras kunskap för att skapa något bättre. Tar hjälp av åsikter från folk som man inte känner. Här hjälper givetvis inte ett “heja” “hurra” särskilt mycket – däremot en kommentar som “jag tycker att den färgen är lite för ljus och ansträngande att läsa” eller “tänk en gång till på hur du rubriksätter dina inlägg så att de väcker mer intresse” eller “ta kontakt med den här personen som är bra på det här som du nog skulle kunna dra nytta av”. Kunskapsutbytte, relationsbyggande och konstruktiv kritik. Det är nätkärlek i sin allra ljuvaste form. Och den finns där ute, varje dag, att ta del av för den som söker den.

I den aspekten räds jag inte heller för att höra av mig till Ajour med eventuell kritik jag skulle kunna ha mot sajten. Det handlar ju om gemensamt skapande, och jag är övertygad om att skribenterna på sajten skulle se positivt om jag kom med konstruktiv kritik. De har ju vid ett flertal tillfällen själva bett om andras åsikter – och då handlar det inte om en massa “heja” och “hurra”.

Som Charlotta skriver har dock Tobias en intressant poäng: de problem som uppstår när politiker, PR-konsulter och journalister plötsligt blir bundisar på nätet. Hur kan den som granskar vara kompis med den som granskas? Som Charlotta skriver är detta givetvis inget nytt fenom, det fanns innan nätet fanns. Och som jag själv fått uppleva i mitt arbete med PR är det just i relation till journalister som man får redaktionell uppmärksamhet. Det är ett uppsökande och ett relationsbyggande – åtminstone när man handlar utifrån ett företags intresse.

Det positiva med att dessa nära band blir så synliga på nätet är just att de blir synliga. Nu kan vi ju se själva att folk känner varandra och interagerar med varandra, varefter en “objektiv” artikel skrivs av den ena personen om den andra. Det blir enklare för privatpersonen att själv skapa sig en uppfattning när själva relationerna bakom artiklarna blir synliga. Inte att säga att det inte finns objektiv journalistik, men det är viktigt att förstå att relationer kan påverka utformningen i en artikel, oavsett hur skicklig journalisten i fråga är. Och även att vissa företag, politiker och personer oftare kommer till tals än andra i media just för att de byggt relationer till journalisterna.

Nätet ger oss möjlighet att granska både de som granskas och de som granskar. Och det är allt annat än tröttsamt.

PR- och Kommunikationstrender 2012 och när flera personer på ett företag engagerar sig i sociala medier

30 November, 20118 July, 2012 Emelie Fågelstedt 3 Comments

Igår publicerade MyNewsdesk de trender som kommer att dominera PR- och Kommunikationslandskapet under 2012. I ett blogginlägg skriver de att 2012 handlar om att förmedla en känsla av äkthet och att bjuda på sig själv.

I del 1 av trendrapporten behandlas bl.a:

1. Digital First
Companies and organizations now consider digital their most important channel.

2. Decentralize Social Media
Ownership of social media is spreading, rather than being handled by one person.
I del 2 tas trender upp som:

6. Online Goes Offline Goes Online Goes Offline
Connecting and leveraging digital channels with physical, offline activities will be key.

10. Content Is King, But It’s The People’s Kingdom
A brand is defined by the people within it, as well as those around it. There is no B2B or B2C, it’s all P2P: people-to-people.

Trenderna är ett resultat av research utförd av marknadsavdelning på MyNewsdesk och presenterats i bloggform av Jonathan Bean, COO Mynewsdesk.

En del som särskilt intresserar mig är att det inte längre bara är en person på en organisation som jobbar med sociala medier. Istället blir flera människor inblandade vilket bidrar till en mångfald i kunskap och utbud i de sociala kanalerna. Att allt hänger på en person blir trots allt en “single-point-of-failure” och om den personen är borta under en tid blir kanalerna tysta. (I mitt fall har jag nu jobbat med sociala medier över 600 dagar i sträck utan att ta en enda dags semester. Ett arbetsupplägg som är svårt att implementera på ett företag).

I dagsläget jobbar vi aktivt på ett av de företagen jag är konsult på med att engagera fler personer från organisationen på Twitter. Tanken är att Twitterkontot ska bli en spegelbild av den kunskap och mångfald som företaget kan erbjuda. För att förstärka vi-känslan och väcka ytterligare intresse internt streamas Twitterflödet även i entrén på en TV-skärm. Alla bidrar till en viktig del i flödet – både vad gäller trendbevakning och kommentarer kring det dagliga arbetet. Ett flöde som inte hade varit möjligt utan flera personers engagemang.