Bambuser nu avstängt i Syrien #Syria

Här om dagen skrev Josefin ett inlägg om att det gick att se bombningen i Syrien live – något hon upptäckt genom att följa Syrien Nyheter på Twitter. Rapportering helt utan censur och en direktlänk till Syrien.

Nu skriver Dagens Media att Bambuser är avstängt i Syrien. Det innebär att linan till Syrien stängts ner, noll censur råder inte längre. Samma nyhet går även att läsa i #Ajour. Bambuser skriver på Twitter:

@Bambuser BLOCKED IN – Syrians can no longer access bambuser.com or use app on Syrian 3G. Pls RT

När demokratiska verktyg stängs av. I den arabiska revolutionen har sociala medier blivit ett av de viktigaste verktygen för att förmedla till omvärlden vad som faktiskt sker inne i länderna. Det började med Egypten, varefter jag kunde ställa frågan förra våren: Vad spelade störst roll: Traditionella medier eller sociala medier?

Betydelsen av sociala medier blir allt mer påtaglig inom politiken. Därav tycks det allt viktigare för förtryckande regimer att försöka stänga ner det kommunikationsverktyget som befolkningen har med omvärlden.

*Bambuser: Live video streaming from your mobile phone or webcam.

(Inlägget skrivet på Mediesverige).

Read More

Man måste vara självisk ibland

Jag bloggar idag relativt aktivt på Gatumusikanterna.se tillsammans med Josefin och på Mediesverige.se tillsammans med ett bloggkollektiv bestående av frilansande journalister, reklamare, pr-folk, sociala medieexperter och marknadschefer. Man triggas något enormt av att dela ett forum med andra människor! Man inspireras av vad de skriver, tycker och tänker och blir i större grad aktivare själv för att man själv vill vara med i kollektivet och bidra.

Det är dock viktigt att bygga en egen profil också. Något som jag har funderat över länge men inte riktigt kommit till skott med. Men nu ska det bli ändring på det. Från och med nästa vecka kommer emeliefagelstedt.com att bli en mer aktiv plats för reflektion och diskussion. Min alldeles egna plats på internet.

Read More

Att skriva på flera bloggar på samma gång

Det är något av en balansgång. Att bestämma hur man ska synas på nätet – för om sanningen ska fram har man inte all tid i världen och man kan omöjligtvis göra en helhjärtad satsning överallt. Jag har i dagsläget två aktiva bloggar som jag försöker hålla uppdaterad så fort jag får tid på sidan av jobb och fritid.

Den första är en medieblogg på sajten Mediesverige.se (där jag även arbetar som social media manager). Under adressen mediesverige.se/emeliefagelstedt skriver jag om aktuella medietrender, oftast med fokus på sociala medier, webb och mobilt, samt om min vardag som mediekonsult.

På bloggen Gatumusikanterna.se skriver både jag och Josefin Hagström, till en början med helhjärtat fokus på gatumusik som så småningom mynnade ut i SM för Gatumusikanter. Idag fylls bloggen dagligen även av vardag, funderingar och musik. En livsstilsblogg, men ändå inte eftersom vi har ett tydligt mål att vårt engagemang ska leda till att skapa en bestående mötesplats för gatumusikanter i Sverige. Allt oftare kommer förfrågningar från olika aktörer runt om i landet som vill komma i kontakt med gatumusikanter för olika projekt. Det finns ett fortsatt behov för oss att engagera oss – något som vi hoppas göra genom vår dagliga publik på bloggen.

Utöver blogginlägg på Mediesverige och Gatumusikanterna.se är jag dagligt aktiv på Twitter som @emeliefagel, för att inte nämna flera andra konton som jag sköter åt olika företag.

Om någon nu vill få en helhetsbild av mig på Internet saknar jag egentligen en grund. Alltså en plats där allting finns samlat på en och samma gång. Min tanke under denna höst är att jag i högre utsträckning ska säkerställa att denna domän ska komma att bli den grundplatsen. Dvs tre parallella bloggar. En utmaning i sig!

Read More

Ska vi bilda frilanskollektiv i ett Pippi Långstrump-kontor?

Det säger egentligen sig självt. Om man vill vara kreativ och inspirerad i sitt arbete krävs det att man befinner sig på en plats som inspirerar en; både när det kommer till miljön och människorna. Från första gången jag träffade frilansjournalisterna på Garbos, och började läsa deras blogginlägg här på Mediesverige, har jag avundats dem. Mer eller mindre en grupp vänner som delar på en lokal på härliga söder, kommer och går lite som de själva vill, sysslar med sina egna frilansprojekt, och alltid har stödet av varandra. Hur fantastiskt?!

Jag är ju också egenföretagare, som i dagsläget sitter på en fast plats hos en av mina kunder. Det är ju toppen de gångerna som jag jobbar med uppgifter åt just det här företaget, men jag känner mig alltid lite skyldig när jag under någon timme lägger tid på en av mina andra kunder. Lite som ett svek mot de andra som sitter här bredvid mig.

Så idag när Josefin skickade en länk på ett kontor vid Hötorget (ett kontor som på Twitter beskrevs som ett Pippi-Långstrumpskontor) så kände jag plötsligt hur det högg tag i mitt hjärta. Förälskelsen. Schackrutigt golv, rosa och turkosa väggar, furugolv (jag älskar furugolv) och så ett centralt läge i en lokal som liknar ett dockskåp. Förvisso skrev precis Josefin ett inlägg om att hon kanske inte vill vara frilansare. Jag tror inte att det beror på att hon inte vill, utan att hon inte har befunnit sig i en miljö som är tillräckligt kreativ, varm och stöttande för att vilja. Jag tror att alla kan vara egenföretagare; inte bara äldre farbröder. Själv hade jag inte en tanke på ett liv som frilansare innan det att jag träffade Patrik på PP Pension och blev introducerad till imariefred.nu som ledde till SM för Gatumusikanter. Slumpen som avgör karriären kallade jag det för här om veckan. Men nu är jag här, och jag älskar det. Jag skulle nog kunna älska det ännu mer om jag jobbade i ett Pippi-Långstrumpskontor. Och om vi är sex stycken personer, så landar månadshyran på strax under 2000 kr/mån/pp. En plats där kreativiteten skulle flöda. Det är inte omöjligt. Vem vill hyra lokal med mig och Josefin och starta ett eget frilanskollektiv med inriktning på kommunikation i alla dess former? Kanske i Sveriges mest inspirerande arbetsmiljö?

Bloggat på Mediesverige 26/5-2011.

Read More

Har vi tröttnat på deltagarkultur?

Att engagera publiken – det har varit en tumregel för reklamare och marknadsförare de senaste åren. Kampanjer som bjuder in till deltagande:Rolighetsteorin (kan man få folk att agera annorlunda genom att göra det roligare?), Yoobot (hälsokampanj från UK), Eniro Skattjakten (Hitta 1kg guld någonstans i Sverige genom Eniros kartor), Old Spice (skriv en fråga till@OldSpice få svar via YouTube), Tackfilmerna från Radiotjänst (nu senaste ”bli en stjärna”). Kobbs uppmanar oss att koppla ner Kobbs och sluta använda Facebook under en vecka. Misstolka mig rätt, för jag älskar kampanjer av sådan här kaliber av hela mitt hjärta, men blir det för mycket deltagande och engagemang?

Nyhetsmorgon diskuterar kommentarer från Twitter om #nymo, under hockeymatcher lyfts kommentarer från Facebook fram i text och tal, vi ska chatta med ”tv-kändisar” efter Bonde söker fru, ringa in och ställa frågor till en hälsoexpert på Godmorgon Sverige, ladda upp videoklipp på YouTube för att komma med i idol. Hur länge till kommer vi att vara intresserade av att dagligen prata med media? Tänk på all tid som går åt!

På Twitter frågar @Saraohman: Har vi slutat att engagera oss?

Nej, jag tror bara att det handlar om att vi förväntas engagera oss i för mycket.

Så till den stora frågan: När det roliga slutat vara roligt; vad är nästa steg?

Bloggat på Mediesverige.

Read More