Social Rekrytering och vikten av att imponera på varandra

5 December, 20115 December, 2011 Emelie Fågelstedt Leave a comment

Att rekrytera via sociala medier blir allt vanligare. Särskilt när det kommer till tjänster som rör just kunskap om webb och digitalt engagemang. Allt fler företag gör det till en given del av sin rekryteringsprocess att posta jobb på Facebook, Linkedin och på Twitter med haschtag #nyttjobb. Att söka nya jobb via sociala medier växer samtidigt hand i hand med utvecklingen. Rekryterare och arbetssökande kan träffas direkt på webben och påbörja en relation redan innan första mötet.

I förra veckan lanserades sajten och tjänsten #lunchaihop av Jonas Larsson, något som jag skrev om här. En annan “minikampanj” är Got Work? Get Burger. där Anders Pålsson erbjuder 100 cheeseburgare till personen som hjälper honom att få ett jobb. Eller så kan man göra som Helen Alfgren och helt enkelt skriva ut på sin blogg att man söker nytt jobb via sociala medier och be andra sprida det.

(Tidigare i somras listade jag några andra exempel på folk som sökt jobb på kreativa sätt, varav några via nätet).

När jag idag ställde frågan kring hur man (som rekryterare) kan använda sig av sociala medier i rekryteringssyfte fick jag svar av Johan Wigmo på Twitter:

@emeliefagel För att undvika 500 ansökningar tror jag man istället ska fråga specifika personer, “Känner du någon som kan det här?”

@emeliefagel Blir ju mer headhunting, vilket jag tror mer på än vanliga platsannonser Självklart beroende på vad det är för roll.

I oktober skrev Mashable en artikel om att rekryterare föredrar Facebook framför Linkedin; det är öppnare, större och mer personligt. För att nå unga talanger behöver man engagera dem på en plattform där de själva finns och verkar. Och inte minst imponera på dem.

För idag handlar det så mycket om detta med att imponera, eller har jag fel? Företaget i fråga måste imponera tillräckligt på personen för att det ska kännas spännande att söka jobbet. De måste visa att de själva hänger med i trenderna och förstår vikten av att vara uppdaterade. Personen som söker jobbet måste i sin tur stå ut på något sätt – särskilt när de söker sig till företag som har så pass starka varumärken att flera tusen personer söker sig dit. Kreativitet från rekryterarens och arbetssökarens sida.

Hur man själv säkerställer att man framstår på rätt sätt för en rekryterare listade Mashable i en infografik som jag skrev om här: hur man tar hand om sitt Internet-jag.

Jag är frilansare och jag älskar friheten det ger mig. Just denna måndag jobbar jag hemifrån och är precis lika effektiv som jag hade varit på ett kontor under ordinarie arbetstimmar. Jag sköter mina uppdrag via datorn. Och jag söker då och då efter nya spännande och innovativa uppdrag över nätet, främst över sociala medier. För en timme sedan kom jag i kontakt med en person som sökte frilansande strateger inom sociala medier och PR via Facebook. Jag gillar tanken att företag som söker personer som kan sociala medier försöker nå dessa just via sociala medier. En kvart senare hade vi planerat in ett möte tillsammans imorgon. Nu ska det bli spännande att se om vi lyckas imponera på varandra lika mycket offline som den relation vi byggt online tyder på.

Oavsett vad morgondagens möte leder till känner jag att det om något är ett tydligt exempel på att social rekrytering i sociala forum på nätet blir allt viktigare.

Det här med internet

21 November, 201125 November, 2011 Emelie Fågelstedt Leave a comment

I förra veckan släppte .SE rapporten Svenskarna och Internet 2011. En kartläggning av våra internetvanor som bland annat berättar att hälften av svenskarna användar sociala medier, då främst Facebook följt av Twitter. Även att det är främst unga tjejer som bloggar och att unga män är mest intresserade av digitala spel. Sociala medier får en viktigare roll för politiken. Spotify förändrar våra musikvanor. Mobilt internet förändrar våra surfvanor.

Den här veckan huserar Internetdagarna i Stockholm. En tredagars konferens om internet som även den presenteras av .SE – Stiftelsen för Internetinfrastruktur. Förar veckan gick flödet varmt med diskussion kring #SIME11 för att inte glömma #SPINN11.

Rapporter och konferenser. Jag har inte deltagit IRL på någon av dessa tillställningar. Den främsta anledningen är att jag har jobbat och att jag inte haft råd att betala inträde. Men sen har jag även en fundering.

Hur mycket kan man få ut av att besöka en konferens och höra någon prata om internet? Inspiration, ja visst. Men på riktigt – lär ni er något? Eller handlar det främst om nätverkande? För i sådana fall är inträdeskostnaden definitivt värt det. Det är främst i mötet med andra människor som de här dagarna blir som bäst. Men sen får jag höra att dessa konferenser är främst riktade till företag. Jag som frilansare har inget rikt företag som kan betala inträdet åt mig.

Men egentligen gör det ju ingenting. För att det bästa sättet att lära sig om dessa konferenser som handlar om internet är just på internet. Det är så otroligt flitiga personer som besöker dem att jag faktiskt inte behöver vara där själv. Jag följer diskussionerna flitigt över respektive haschtag och har livesändingen över bambuser från Internetdagarna på i bakgrunden när jag sitter och jobbar. Det som jag inte snappar upp själv kan jag sedan läsa om på ex SIMEs blogg och av deras gästbloggare.

För att inte glömma möjligheten att prata direkt med människor som befinner sig på plats. De delar gladeligen med sig av sina nya insikter och kunskaper och är precis lika lyriska som en själv över att lära sig mer och att lära sig nytt. Jag kan ställa frågor och få svar.

Jag är delaktig även om jag inte är där. Och det är väl precis så med internet. Att med väldigt små medel, genom en dator och en internetuppkopplingen, kan du ta del av precis vad som helst, från precis var som helst, och känna dig precis lika uppdaterad som de som själva sitter i publiken på Internetdagarna idag.

Deltagarkultur. Det är så fint att jag vill säga det om, och om, och om igen.