Man måste vara självisk ibland
Jag bloggar idag relativt aktivt på Gatumusikanterna.se tillsammans med Josefin och på Mediesverige.se tillsammans med ett bloggkollektiv bestående av frilansande journalister, reklamare, pr-folk, sociala medieexperter och marknadschefer. Man triggas något enormt av att dela ett forum med andra människor! Man inspireras av vad de skriver, tycker och tänker och blir i större grad aktivare själv för att man själv vill vara med i kollektivet och bidra.
Det är dock viktigt att bygga en egen profil också. Något som jag har funderat över länge men inte riktigt kommit till skott med. Men nu ska det bli ändring på det. Från och med nästa vecka kommer emeliefagelstedt.com att bli en mer aktiv plats för reflektion och diskussion. Min alldeles egna plats på internet.
Twitter som verktyg för att bryta mot normer #noshavenovember
Jag gillar att Twitter fungerar som ett forum för diskussion om allt. Och att man genom det sociala mediet kan hitta människor som tycker både likadant och tvärtemot en. Man kan uppmana till förändring och samlas även bortom datorskärmen, som i fallet #occupywallstreet. Man kan delge upplevelser och diskutera gemensamma, och jobbiga erfarenheter som förra årets #prataomdet.
Idag fick jag för första gången syn på hashtagen #noshavenovember /#noshavingnovember. Härstammande från engelsktalande twittrare (rätta mig om jag har fel) samt med historia som går att läsa på Wikipedia från förra året handlar det om att man inte ska raka sig på en månad. Samtidigt är det flera män som säger åt kvinnor att uppmaningen INTE gället dem; det är ju äckligt om tjejer inte skulle raka sig på en hel månad. Lady Dahmer uppmanar då sina kvinnliga följare att visst anamma #noshavenovember och inte raka sig på en månad. Hon skriver om detta på sin blogg på Allt för Föräldrar, samt på Twitter:
Uppmaningen får blandade reaktioner. Några som hyllar att alla tillsammans ska bryta mot normen. Andra som tycker att det är fel att ”tvinga” på någon att inte raka sig och att moteffekten blir att peka ut de som väljer att använda rakhyveln som antifeminister. Lady Dahmers motsvar är att det finns flera tjejer som hör av sig till henne och mår dåligt över att de måste raka sig enligt normen, trots att de inte vill. Att #noshavenovember är en uppmaning att bryta mot en norm, och inte att hänga ut de som väljer att inte följa.
Kan en rörelse på Twitter påverka människors syn i vardagen? Kommer vi nästa sommar att se tjejer stolt visa upp ludna ben som om det vore det mest naturliga i världen? Man kan alltid hoppas att en norm kan brytas. Däremot vill jag poängtera att alla måste få välja själva. Att inte vilja delta i #noshavenovember betyder INTE att man håller med om normen och tycker att det är äckligt att kvinnor har kroppshår. Och varför skulle man välja att följa just denna Twitterrörelse när det finns så många andra?
Min första kommentar imorse var att det är lika fel att säga åt någon att inte göra något, som det är att säga åt någon att göra något. Låt alla tänka och tycka för sig själva. Det är ditt egna val om du vill eller inte vill raka dig. Nu backar jag en aning. Att inte ge sig in i debatt och göra en statement innebär ju även att man inte stöttar de unga tjejer där ute som inte vågar fatta beslutet själva och fruktar att duscha efter gympalektionen i skolan?
Jag följer med spänning utvecklingen. Idag är det den andra november. Kommer rörelsen hinna sprida sig bortom Twitter under de kommande 29 dagarna?
Om alla är journalister, vad är journalisterna?
Fredrik Virtanen har idag skrivit en krönika i Aftonbladet som handlar om problematiken med att alla plötsligt kan vara journalister på nätet. Alla är journalister om alla är frisörer.
När jag började publicera innehåll på allvar på internet var jag 19 år gammal och bosatt i Barcelona där jag studerade spanska. På sajten resedagboken.se skrev jag om mina upplevelser i Spanien och fick hyllande kommentarer från mina vänner i Sverige som tyckte att mina texter var underbart beskrivande och bra. Jag var resejournalist! Senare började jag blogga om mediefenomen, efter bara två månaders studier på JMK. Jag drevs av tanken om medborgarjournalistik. Att internet var öppet för alla som ville vara med och skapa, publicera och diskutera. Ibland kunde jag få över 500 läsare om dagen som ville höra mina tankar om Google, reality-tv och internetfenomen. Ja, jag hade plötsligt blivit journalist!
Det fantastiska och fruktansvärda med Internet är att det finns obegränsat med information, tankar, funderingar, gissningar, röster. Man kan få reda på i princip vad som helst. Och egentligen kan man få fram precis det svar man vill, dessutom. Lite självuppfyllande – man letar tills man får det svar man söker. Men var finns den objektiva sanningen i ett virvarr av subjektiva åsikter?
När jag läser DN, Aftonbladet, SVD eller Sydsvenskan förväntar jag mig ett få en relativt sanningsenlig, objektiv bild av verkligheten. Som Virtanen skriver uppstår ett problem om de journalister jag förlitar mig till plötsligt går med på att bli ”mutade” för att uppmärksamma olika tv-program, produkter, organisationer. Då styr pengar, och objektiviteten eller åtminstone den enskilda subjektiva åsikten hos dessa journalister försvinner. Kanska ska vi slopa alla tidsskrifter och förlita oss helt och hållet på bloggarna?
Rollen som frisör har jag försökt mig på ett antal gånger. Håret har blivit ojämnt och fult. Jag har tvingats gå till frisören med svansen mellan benen och be om hjälp. Jag är ingen frisör.
När Nörden blir en Gud
Under Apples konferens i tisdags, #Letstalkiphone, var en av de vanligaste kommentarerna i det eviga Twitterflödet ”We miss Steve”. Tim Cook hade sedan några veckor tillbaka tagit över rollen som Apples VD när Steve Jobs insjuknade djupare efter att i flera år ha kämpat mot bukspottkörtelcancer. I natt avled Steve Jobs, 56 år gammal. Hans varumärke är ett som har kommit att forma identiteter över hela världen, inklusive min egen.
Ingen tidning undgår att rapportera om händelsen. DN skriver att världen sörjer Jobs och att ”han förändrade våra liv”. SVD skriver tack och att vi sörjer en IT-ikon. Aftonbladet skriver att Jobs alltid visste vad vi ville ha, innan vi själva visste det. Expressen kallar honom en legend, HD skriver om en karismatisk visionär och hänsynslös perfektionist. Google är inte sena att hålla med och hylla Applegrundaren på förstasidan på sökmotoren, med en direktlänk till Apples hemsida:
Och kanske är det just på Apples hemsida som man verkligen förstår hur älskad IT-ikonen har kommit att bli. Inte bara Apple har förlorat Jobs, hela världen ”has lost an amazing human being”.
En man med en vision och ett varumärke som förändrade världen för alltid. En man vars produkter har förändrat mitt liv; och bidragit till hur jag idag visar upp min identitet. När materiella ting blir ett tecken för kärlek, identitet och gemenskap. Då vet man att IT-nörden bakom har blivit en gud. Tack för allt Steve Jobs.