Apropå QR-koder – WTF?

6 March, 2012 Emelie Fågelstedt 5 Comments

En vän frågade mig nyligen om det var en bra strategi att satsa på QR*-koder. Nej blev mitt spontana svar. Vem använder sig egentligen av QR-läsare i sina mobiler? Tekniken har funnits i många år men inte slagit igenom, känns det som. Men på senaste tiden har det dykt upp QR-koder lite varstans. I tidningen, i reklam, runt om på stan.

Igår skrev Medievärlden och ifrågasatte Sundsvalls Tidnings satsning på just QR-koderna: Vad är poängen? Sundsvalls tidning har valt att pusha för sina säljare genom QR-koder. Medievärlden frågar hur det har gått och får som svar:

– Nja, lite så där. Det har kommit en del positiva kommentater. Men vi skulle nog börjat med en qr-skola som förklara för läsarna vad qr-koder är för någonting.

Igår blev jag tipsad om en blogg som heter WTF QR Codes. En rejäl sågning av ALLA som valt att använda sig av just QR-koder i sin marknadsföring. Exempel är allt från bananer, demonstrationsskyltar och till kalsonger, kaffemuggar, gravstenar (?!) och en våffla som håller en QR-kod på Times Square.

Samtidigt finns det många exempel på större kampanjer där QR-koden är ett huvudverktyg. I Washington state pågick under Alla hjärtans dag-veckan en kampanj för skyddat sex där kondomer märktes med QR-koder så att man kunde checka in där man haft sex under “National Condom Week”. 55000 kondomer med QR-koder trycktes upp. Mer om kampanjen finns att läsa på kampanjsajten: wheredidyouwearit.com. I sig en fin tanke. Men varför behövdes QR-koderna, hade det inte räckt med en url till sajten?

Hur många procent av smartphone-användare använder sig aktivt av QR-koder idag? Enligt bloggen WTF QR Codes handlar det om 1%. Enligt en studie från mitten av februari från JiWire handlar det om 18%.

Personligen tyckte jag att det var kul med QR-koder första gången jag fick en smartphone och jag kunde dela appar mellan min telefon och mina vänners genom att skapa en kortlänk till appstore på ett enkelt sätt. Jag tror att jag använde mig av tjänsten en gång. Sen tyckte jag att det var kul att scanna annonser kanske två gånger. Och detta var nu två år sedan. Sen dess har mitt intresse totalt fallerat och jag har idag ingen QR-läsare på min mobil.

Men vad tycker och tror ni själva? Är QR-kodens tid nu; eller aldrig?

*Quick Response code. Läs mer på Wikipedia.

Vi mår dåligt av Facebook och positivitet?

5 March, 20125 March, 2012 Emelie Fågelstedt 2 Comments

Idag har en studie från Göteborgs universitet cirkulerat i medierna: Vi mår dåligt av Facebook.

I artikeln Facebook sprider olycka i DN säger Ida Nilsson:

– Att var fjärde person säger att de mår dåligt om de inte får logga in på Facebook regelbundet, att de känner att de halkar efter, känns lite som ett uppvaknande, säger Ida Nilsson.

Ett beroende som kan orsaka psykisk ohälsa.

Det jag ställer mig frågande till är vad det är som anses vara ett ohälsosamt beteende – är det själva fenomenet att vi vill logga in på Facebook för att vara sociala? Eller det faktum att vi loggar in för att läsa om vår bekantskapskrets?

Personligen ser jag det som ett skifte i kommunikationsmedel. Idag kommunicerar vi via just sociala medier. Att jag skriver ut något på Facebook till en vän kan jämföras med att jag sms:ar eller ringer. Man planerar och konverserar på ett annat forum; som förvisso är mer öppet, men ändå just ett kommunikationsforum. Jag väljer att dela med mig mer offentligt av roliga minnen. Att jag och Josefin checkade in på Liljevalchs konsthall igår är t.ex. något som känns roligt och som jag gärna vill tipsa andra om. Att jag går och handlar toapapper på Konsum kanske inte känns lika relevant att dela med mig av.

Det farliga enligt studien är att det vi väljer att visa upp på Facebook är just glada minnen och händelser. Något som skapar en falsk illusion av ständig lycka, som vi sen försöker mäta oss mot. I december skrev jag ett inlägg om nätkärlek, till följd av debatten om att det är för positiv inställning på Twitter och i andra sociala medier. Att för mycket positivet gör att vi inte vågar uttrycka oss negativt.

Två debatter om liknande fenomen – för mycket positivt får negativa följer. Är parallellen vi vill dra en till diktatoriska samhällen där positiv dagspress är en täckmantel för ett förtryckt land?

Jag förhåller mig skeptisk. Att vi vill dela med oss av det som vi finner positivt i vår tillvaro? Det kan ändå inte bara ses som något negativt. Särskilt inte förutsatt att vi alla är medvetna om att Facebook inte är ett forum där de flesta väljer att visa upp hela sin tillvaro utan snarare det bästa av sin tillvaro. Men så är det väl samtidigt med det mesta? När såg vi sist ett företag skriva ut negativ intern information, en politiker gå ut och prata om ett nedslag eller en kändis bara prata om roller de inte fick istället för rollerna som de fick. När man frågar en bekant “hur mår du” får man oftast svaret “jag mår bra”. En artighet som vi visar upp för bekanta. Problem, ledsamheter och negativet är inte något som vi i regel skyltar med för okända människor eller vår större bekantskapskrets varken online eller offline. Fenomenet att skylta med positiva händelser är alltså inte nytt i och med sociala medier.

Fakta: Idag finns det 4.5 miljoner svenskar att nå via Facebook. En kontaktyta som inte går att jämföra. 3.1 miljoner av dessa användare loggar in på Facebook varje dag, och spenderar i genomsnitt 75 minuter på sidan. Siffran är högre bland kvinnor än män, och det är främst kvinnor som benämns som i riskzonen att mål dåligt av användandet.

Bildkälla DN Grafik: Stefan Rothmaier

Semlor från Magnus Johansson, precis som på TV

21 February, 2012 Emelie Fågelstedt Leave a comment

Den perfekta semlan. Imorse på Nyhetsmorgon pratade Magnus Johansson om de 5000 semlorna de skulle producera denna tisdag; fettisdagen. Därför var det just till Magnus Johansson i Hammarby Sjöstad som stegen gick efter jobbet idag. Och vilka fantastiska semlor det var. Precis som de lovade på TV!

Trenderna som formar dagens digitala PR – och hur det märks av i det dagliga arbetet

17 February, 201220 February, 2012 Emelie Fågelstedt Leave a comment

Digital PR – hur man syns, kommunicerar, engagerar och mäter ROI på och genom digitala plattformar. Idag läser jag en artikel i Mashable: 5 Key Trends Supercharging Today’s Digital PR. Sociala medier växer ständigt i betydelse – därför blir det viktigt att förstå vad det innebär och lära sig hur man kan använda sig av det ur ett PR-perspektiv.

1. Vi har tillgång till skärmar dygnet runt. Dator, TV, mobil, läsplattor. En studie visade nyligen på att 16.6% av den tid människor spenderade på internet under 2011 spenderades på sociala medieplattformar. Alla är med och skapar innehållet – och både konsument och företag kan interagera och engagera sig i samma sfär. Hur ska man som PR-konsult dra nytta av den digitala mötesplats där allt innehåll skapas och distribueras? Hur når man och engagerar sin målgrupp på ett plattform där så många andra aktörer redan verkar?

2. Mätning – betalt, ägt, förtjänat / paid, owned, earned media (P.O.E.M). I sociala medier går det både att köpa annonser, skapa en egen sida och få andra att dela det innehållet man själv skapar. Det blir en balansgång mellan tre aspekter där målet givetvis blir att uppnå så mycket “förtjänat” medieutrymme som möjligt. Under projektet Mr Green Show som jag varit engagerad i under februari månad har målet varit att få användare på sajten att dela med sig av de youtubeklipp vi filmat runtom i Sverige – att få användarna att själva se och skapa ett mervärde av filmerna och självmant dela med sig av underhållning. För att skapa uppmärksamhet har vi några annonser som syns på Facebook, med inriktning på den målgrupp vi försöker engagera i de tio städer vi har besökt, samt att vi på vår egna sida på Facebook kan berätta mer ingående om projektet och dela favoritklipp. Det mest fascinerande är ändå att se vad användarna själva gör. Och att vi, två veckor efter projektets start, redan har fått över 23000 views på vår Youtubekanal.

3. Hitta inflyttelserika människor och bonda. Det finns engagerade användare i alla sociala medier. Många av dem som säkert har precis samma tankar, ambitioner och mål som dig. Hitta dem, och bygg en relation med dem online. Personligen har jag en grupp människor på Twitter - både sådana jag lärt känna i offline och online – som jag vet att jag kan vända mig till med frågor kring stort och smått. Hur översätter man bäst ett specifikt branschord ord till engelska, vilka sidor kan jag få reda på mer information om ett visst ämne på, vem kan jag vända mig till om jag har frågor om ett speciellt område. Personer som precis som jag ofta är online och alltid villiga att hjälpa till och svara på frågor om områden som engagerar dem. Av den anledningen känner jag alltid en trygghet i att jag klarar av nya arbetsuppgifter – för även om jag själv inte har erfarenhet av dem vet jag att någon av mina “peeps” som Mashable kallar dem, kommer att ha mer koll än mig.

4. “The Rise of Fanwomen”. Den digitala arenan är kvinnornas arena! Något som jag insåg ganska tidigt när jag själv blev aktiv – fördelningen mellan inflyttelserika män och kvinnor är relativt jämn. Och oavsett kön har du möjlighet att få samma inflyttande och respekt, särskilt på Twitter. Hela stämningen är ganska könsneutral när det kommer till jobbrelaterade frågor – då handlar det om kunskap, erfarenhet och insikter, inte om huruvida du är man eller kvinna. Bloggvärlden är ett annat exempel, och Mashable lyfter fram Pinterest där kvinnor får mycket utrymme. Själv följer jag på Twitter med spänning konton som @TrulyTherese @jennystromstedt @mymlan @Britstakston för att nämna några.

5. Mindre men duktigare team. Pr-avdelningar består av färre människor, men med bredare kunskaper och med fler automatiserade lösningar för tex mätning. Något jag själv använder mig flitigt av är möjligheten att tidsinställa, att få notifications direkt på mobilen från sociala medier, att dagligen ta emot rapporter från google alerts och summify. På så vis vet jag att jag ständigt har koll på egen hand, samt att jag får en sammanfattning kring vad som är populärt bland de jag följer just nu. Jag har sökningar på alla företag jag jobbar med och kan på ett enkelt sätt övervaka både deras aktivitet, vad folk säger direkt till dem samt vad folk säger om dem, eller om områden som de är intresserade av. Min livlina: Tweetdeck.

En kort sammanfattning av Digital PR baserad på Mashables framtidstankar – i samband med mina personliga erfarenhet.