The art of logo design

22 July, 201222 July, 2012 Emelie Fågelstedt Leave a comment

Intressant film och text om vikten av att skapa en logotyp som folk kommer ihåg. Designen ska vara tidlös.

-It should be simple, it should be well drawn and it should be interesting.

-A logo can’t express everything but it should definitely express the thing that is important, the thing that needs to be expressed.

Läs texten i Design Taxi.

Kreativa semesterlösningar

9 July, 201217 July, 2012 Emelie Fågelstedt Leave a comment

Idag var min första riktiga semesterdag. I den mån jag tar semester det vill säga. Datorn har jag med mig ut på landet, och min dongel från Telia är påfylld med en månads surf. Sociala medier tar inte semester. Och som min vän Isabelle brukar säga, jag är alltid uppkopplad.

Vi åkte ut till en ö bakom Brunskär, med en radio och en kaffekanna som förlängningsantenn för att kunna höra dagens sommarpratare, Daniel Sjölin. Han pratade om ansikten och fick mig att vilja jobba med radio med fokus på röster och resonemang och inte på utseenden eller ansiktsuttryck. Ännu mer fick han mig att vilja börja lyssna mer på radio igen. Jag kommer att fortsätta ställa in P1 klockan 13:00 under sommaren.

Din profil på nätet – att skapa en samlingsplats

8 July, 20128 July, 2012 Emelie Fågelstedt Leave a comment

Det är viktigt att styra över sin egen profil på nätet. Jag har tidigare skrivit om att ha en egen blogg samt dokumentären “du är googlad”. Vad dyker upp när någon gör en sökning om dig på Google eller i en annan sökmotor? Motsvarar det den bilden du vill att folk ska ha av dig? Privat, personligt och professionellt?

Jag jobbar som frilansare och har bara mig själv att hänvisa till när en ny kund undrar vad jag kan hjälpa dem med. Runtom i olika sociala medier har jag konton, på Twitter, på Facebook, på Pinterest, på Instagram, på Linkedin, för att nämna några. Om någon vill få en helhetsbild av mig krävs det att de hittar alla mina respektive konton för att till fullo kunna greppa vad jag gör på dem som egen person. Sen får de söka sig till kunders konton som jag sköter i sociala medier genom att leta efter referenser jag gjort på olika ställen, t.ex. på Linkedin där jag listat mycket av de case jag arbetat med.

Jag har fört ett antal spännande diskussioner kring detta med VAR man ska synas på internet idag. Företag överger de egna sidorna till förmån för en profil på Facebook. Och plötsligt är det enda viktiga att ha en engagerad målgrupp på just Facebook. Men vad händer om Facebook plötsligt blir ointressant för konsumenter och de försvinner någon annanstans? Vad gör företagen som har satsat all sin tid och sina pengar på att bygga upp en närvaro på en arena som de själva egentligen inte har någon kontroll över?

I början av juni läste jag en spännande artikel om just detta på thenextweb.com: Now that “follow us on Facebook” has replaced the website for brands, what will be next?

Nästa steg blir att vi återgår till att ha en egen plats på internet. En egen hemsida eller blogg där man helt och hållet själv kan bestämma över HUR man syns på nätet och där det är enkelt att hänvisa till VAR någon kan få reda på mer om en. “På Instagram delar jag bilder från min vardag, på Twitter skriver jag om medietrender och på Facebook håller jag kontakt med mina vänner. Är du intresserad av vad jag jobbat med? Då kanske LinkedIn är den kanal du är utefter.” En samlingsplats på nätet som beskriver VEM du är och kanske även motiverar VARFÖR du finns på olika kanaler på nätet och VAD du gör där.

Hur detta sedan kommer att yttra sig vet jag inte ännu. Om ens “internet profil” blir hänvisad över alla sociala medier; en avatar. Att man i stil med att det är med ens Facebookkonto man kommenterar på Aftonbladet alltid kommer att ha just en profil som är kopplad till hela ens närvaro. En samlingsplats som en karta över var man syns och hur man verkar på olika arenor med olika syften.

Här samlar jag min profil på nätet.

Twitterfenomen del 6 – @sweden

13 June, 201217 September, 2013 Emelie Fågelstedt 2 Comments

Sverige är ett av världens mest demokratiska länder på Twitter – något som Twitterkontot @Sweden står bakom. En ny svensk representerar landet Sverige varje vecka på Twitter. På sidan curatorsofsweden.com går det att läsa om initiativet till kontot som Svenska Institutet och Visit Sweden står bakom. Tanken är att skapa världens mest demokratiska Twitterkonto för att ge en rättvis bild om de som faktiskt utgör landet Sverige – dess invånare.

New York Times uppmärksammade fenomenet i förra veckan: Many voices of Sweden via Twitter.

Idag hamnade kontot i blåsväder. Sonja Abrahamsson har under veckan skött kontot. Idag började hon diskutera kring judar och varför folk i världen hatar dem.

Intuitionen med frågan och samtalsämnet misstolkas snabbt och möts av negativa kommentarer från många håll. @Sweden svarar:

Snart går det att läsa om händelsen på Mashable: Sweden Twitter Experiment Goes Painfully Awry, New York Times: On Sweden’s Democratic Twitter Account, Some Odd Questions About Jews och i DN: Judefrågor på Sveriges officiella Twitterkonto.

Till DN säger Maria Ziv på Visit Sweden att de beklagar om någon har tagit illa vid sig:

– Sonja ställer väldigt mycket frågor och vill skapa diskussioner. Det är lite därför hon och de andra curatorerna har valts ut. Även om jag kanske hade önskat att hon hade uttryckt sig med andra ord så tycker jag inte att hon har gått över gränsen. (från DN.se)

Min tolkning av situationen. Det är lätt hänt att resonemang som förs på 140 tecken blir missförstådda. Särskilt när publiken består av människor från olika länder med olika bakgrund och tillhörande olika kulturer. Då kan vissa ämnen bli extra känsliga att beröra. Judar är ett sådant exempel. När frågan dessutom ställs med humoristisk underton kan syftet med den bli svårtolkad. I Sonjas efterföljande tweets förklarar hon att syftet med frågan var att föra en diskussion med @sweden’s över 30 000 followers kring judar och människors inställning till dem och vad det beror på. Den bakomliggande intuitionen misstolkas troligtvis när människor läser om judar och nazister i samma mening. På 140 tecken. Och det är klart en utmaning att föra en sådan laddad fråga på så få tecken.

Jag håller med Visit Sweden. Sonja Abrahamsson har inte gått över gränsen. Hur man väljer att faktiskt formulera sig påverkar dock människors tolkningar. Den här händelsen har belyst det faktum att det är en otrolig kommunikativ utmaning att kommunicera stora frågor på få tecken. Något vi alla kan dra lärdom av.