Idag har en studie från Göteborgs universitet cirkulerat i medierna: Vi mår dåligt av Facebook.

I artikeln Facebook sprider olycka i DN säger Ida Nilsson:

– Att var fjärde person säger att de mår dåligt om de inte får logga in på Facebook regelbundet, att de känner att de halkar efter, känns lite som ett uppvaknande, säger Ida Nilsson.

Ett beroende som kan orsaka psykisk ohälsa.

Det jag ställer mig frågande till är vad det är som anses vara ett ohälsosamt beteende – är det själva fenomenet att vi vill logga in på Facebook för att vara sociala? Eller det faktum att vi loggar in för att läsa om vår bekantskapskrets?

Personligen ser jag det som ett skifte i kommunikationsmedel. Idag kommunicerar vi via just sociala medier. Att jag skriver ut något på Facebook till en vän kan jämföras med att jag sms:ar eller ringer. Man planerar och konverserar på ett annat forum; som förvisso är mer öppet, men ändå just ett kommunikationsforum. Jag väljer att dela med mig mer offentligt av roliga minnen. Att jag och Josefin checkade in på Liljevalchs konsthall igår är t.ex. något som känns roligt och som jag gärna vill tipsa andra om. Att jag går och handlar toapapper på Konsum kanske inte känns lika relevant att dela med mig av.

Det farliga enligt studien är att det vi väljer att visa upp på Facebook är just glada minnen och händelser. Något som skapar en falsk illusion av ständig lycka, som vi sen försöker mäta oss mot. I december skrev jag ett inlägg om nätkärlek, till följd av debatten om att det är för positiv inställning på Twitter och i andra sociala medier. Att för mycket positivet gör att vi inte vågar uttrycka oss negativt.

Två debatter om liknande fenomen – för mycket positivt får negativa följer. Är parallellen vi vill dra en till diktatoriska samhällen där positiv dagspress är en täckmantel för ett förtryckt land?

Jag förhåller mig skeptisk. Att vi vill dela med oss av det som vi finner positivt i vår tillvaro? Det kan ändå inte bara ses som något negativt. Särskilt inte förutsatt att vi alla är medvetna om att Facebook inte är ett forum där de flesta väljer att visa upp hela sin tillvaro utan snarare det bästa av sin tillvaro. Men så är det väl samtidigt med det mesta? När såg vi sist ett företag skriva ut negativ intern information, en politiker gå ut och prata om ett nedslag eller en kändis bara prata om roller de inte fick istället för rollerna som de fick. När man frågar en bekant “hur mår du” får man oftast svaret “jag mår bra”. En artighet som vi visar upp för bekanta. Problem, ledsamheter och negativet är inte något som vi i regel skyltar med för okända människor eller vår större bekantskapskrets varken online eller offline. Fenomenet att skylta med positiva händelser är alltså inte nytt  i och med sociala medier.

Fakta: Idag finns det 4.5 miljoner svenskar att nå via Facebook. En kontaktyta som inte går att jämföra. 3.1 miljoner av dessa användare loggar in på Facebook varje dag, och spenderar i genomsnitt 75 minuter på sidan. Siffran är högre bland kvinnor än män, och det är främst kvinnor som benämns som i riskzonen att mål dåligt av användandet.

Bildkälla DN Grafik: Stefan Rothmaier

Read More