KONY 2012 – debatten

12 March, 201213 March, 2012 Emelie Fågelstedt Leave a comment

Jag tror att de flesta av er sett eller hört talas om filmen KONY 2012 under den senaste veckan. (I skrivande stund har filmen setts av över 77 miljoner människor bara på Youtube) Den har spridit sig över sociala medier i ett försök att väcka uppmärksamhet kring krigsherren Joseph Kony och LRA (Lord’s Resistance Army) som kidnappar barn, mördar, våldtar och utbildar barnsoldater i Uganda (samt Kongo och Sudan). Sedan 2005 har Kony legat på Haags lista över internationella brottslingar, men ständigt kommit undan ett gripande. Invisible Children, organisationen bakom filmen och kampanjen att uppmärksamma och tillfångata Kony, uppmanar att dela filmen vidare över sociala medier, och att hela världen, natten den 20e april, ska samlas ute på världens gator och sätta upp affischer med budskapet “Kony 2012″. Kony ska bli känd, så att fler människor får nys om konflikten i Uganda.

I samband med att filmen började spridas, som jag skrev om här, väcktes även en livlig debatt på internet. Att Invisible Children, organisationen bakom filmen, förvrängde verkligheten, hade kommersiella mål med kampanjen, samt att de samarbetade med den Ugandiska militären för att ge dem mer makt i landet, pengar och vapen. Mycket kritik riktas mot den “Hollywood”-stil som filmen använder sig av. Att den går mer på känslor än fakta, och att den förenklar situationen radikalt.

Ganska omgående började länken visiblechildren.tumblr.com att spridas i samband med filmen. Länken blockerades snabbt av Facebook. En spekulation kring detta är att Mark Zuckerberg, grundare av Facebook, nämns i filmen som en av de kända profilerna i USA som kan hjälpa till att uppmärksamma Kony. (Länken är i skrivande stund inte längre blockerad på Facebook). Sidan har fått mycket uppmärksamhet:

“It’s been an adventure the last few days for me personally. This page has had over 2.2 million visitors, and today I’ve turned down media requests from Al Jazeera English, FOX, NBC’s Today show and BBC World Service. Why? Because my opinion isn’t what’s relevant. What’s relevant is that credible sources around the world are writing critically about Joseph Kony and KONY 2012.”

Filmen uppmärksammas i media. I Sverige bla i DN av Leonel Marjavaara som skriver: “Stop Kony” – Stor Nätkampanj mot Ugandas Gerillaledare. Samtidigt (av slump) visar Fotografiska Museet i Stockholm utställningen Stolen Children. Soldiers of the LRA. Något som DN även skriver om här. På ledarsidan i SVD debatterar Daniel Persson Kony 2012 på både ont och gott:

“I takt med att den har blivit allt vidare spridd har även kritiken mot den ökat. Det stämmer till exempel att bara en tredjedel av de insamlade pengarna används direkt i Uganda. Resten går dock i huvudsak till att sprida budskapet, något som alltid har varit ett av organisationens syften. Att välgörenhet och bistånd kan bedrivas både direkt och indirekt är inget nytt.”

Guardian har en intervju med Jacob Acaye där han försvarar Invisible Children. Acaye är en av huvudpersonerna i filmen KONY 2012 blev själv kidnappad för nio år sedan men lyckades fly undan Kony. Hans bror dog.

“Until now, the war that was going on has been a silent war. People did not really know about it. Now what was happening in Gulu is still going on elsewhere in the Central African Republic and in Congo. What about the people who are suffering over there? They are going through what we were going through.”

Guardian gör även en mycket bra sammanfattning kring vad som sägs och diskuteras på nätet kring filmen här: Kony 2012: What’s the real story?

Amber Ha skriver Open Letter to Jason Russell CEO of Invisible Children Inc on KONY 2012. Debatten fortsätter även på hans blogg: pomee.tumblr.com:

“This grossly illogical timing and statements on your website such as “Click here to buy your KONY 2012 products” makes me believe that the timing has more to do with your commercial interests than humanitarian interests. With the upcoming U.S. presidential elections and the waning interest in Invisible Children, it seems to be perfect timing to start a crusade. I also must add at this point how much it personally disgusts me the way in which you have commercialized a conflict in which thousands of people have died.”

Invisible Children svarar på kritik här:

“We are committed, and always have been, to be 100% financially transparent and to communicate in plain language the mission of the organization so that everyone can make an informed decision about whether they want to support our strategy.”

Den omdebatterade bilden av grundarna av Invisible Children: Jason Russell, Bobby Bailey och Lareen Poole med vapen tillsammans med SPLA (Sudan People’s Liberation Army) soldater. Deras förklaring till bilden finner ni här.

Let me start by saying that that photo was a bad idea. We were young and we got caught up in the moment. It was never meant to reflect on the organization. The photo of Bobby, Laren and I with the guns was taken in an LRA camp in DRC during the 2008 Juba Peace Talks. We were there to see Joseph Kony come to the table to sign the Final Peace Agreement…

Debatten fortsätter. I mediebruset blir Joseph Kony känd. Var all kritik del av planen från början? Tipsa gärna om fler länkar.

Att ta hand om sig själv

12 March, 201212 March, 2012 Emelie Fågelstedt Leave a comment

Idag inledde jag en tio dagars bikram yoga-period tillsammans med Nora på Bikram Yoga Södermalm. Passen börjar kl 07:00 varje morgon och håller på i 90 minuter i 40 graders värme, med 40% luftfuktighet. Igår drack jag 4 liter vatten bara på eftermiddagen/kvällen för att säkerställa en bra vätskebalans i kroppen innan passet. Väl på plats ömmade leder och andningen var tung i värmen; men nu mår jag bättre än vad jag har gjort på flera veckor. Det är vår ute. Jag sitter hemma och jobbar med franska balkongdörren öppen på en stol i solen. Samtidigt bestämmer jag mig för att inte dricka kaffe på tio dagar. Jag har precis köpt örtte med smak av kamomill och vanilj. Jag har påbörjat boken “Employees First, Customers Second” av Vineet Nayar. Jag återkommer om det vid ett senare skede. I veckan ska jag troligtvis börja jobba med två nya kunder, vilket känns otroligt spännande. Och ikväll ska jag och Josefin till Mariefred för att diskutera årets SM för Gatumusikanter. Förhoppningsvis spelas gatumusiken flitigt på stadens gator även denna augusti. Vår. Den här perioden kommer att bli den bästa i mitt liv.

Personal branding på en söndag

11 March, 20128 July, 2012 Emelie Fågelstedt Leave a comment

För mig som jobbar med att hjälpa företag att positionera sig och bygga varumärken online, blir det extra viktigt att även tänka på mitt eget Internet-jag. Proof-of-concept. Personligt varumärkesbyggande innebär att förmedla en image av sig själv som motsvarar verkligheten och lyfter fram just de kvalitéer man vill visa upp för potentiella uppdragsgivare, på ett så personligt sätt som möjligt. Idag läser jag artikeln “Mastering the uncomfortable art of personal branding.” Hur berättar man storyn om vem man är? Amber Mac skriver:

1. Discover your story

Tänk ut några viktiga händelser i ditt liv som har format den du är. Skriv ner dem.

2. Re-write your story

Om du har en egen hemsida – ta tiden att skriva en “om mig”-text som innehåller anekdoter.

3. Share your story

Dela med dig, i en blogg eller på Twitter. Var personlig och bygg band med din publik; det betyder inte att du behöver vara privat.

Konsten att skriva texter baserade på anekdoter är något jag beundrar. Förra året fick jag boken My Last Lecture av Randy Pausch, i present av Niklas. En hel bok fylld med visdomsord baserat på just anekdoter. Om ni inte gjort det, ta tiden att se Randy Pauschs sista föreläsning här: Achieving Your Childhood Dreams. Eller köp boken. Väldigt berörande.

Mycket av det som händer i ens liv blir direkt relevant för ens arbete. Erfarenheter man får på sin fritid formar mycket av ens förståelse även i arbetslivet; det är människor vi jobbar mot och människor som vi måste lära oss att förstå. Därför är det viktigt att framställa sig själv som mänsklig. Och att sätta digitala strategier och teorier i förhållande till verkliga händelser. Det intressanta är inte tekniken bakom en tab på Facebook, utan hur en person som går in på en företagssida på Facebook tänker och agerar när denne kommer in på just denna tab. Igen – människorna och inte tekniken står i fokus.

Jag har läst någonstans att “medelsvensken” gillar i snitt 17 sidor på Facebook. Själv ligger jag idag på 126 likes. Anledningen är min fascination kring vad företag och andra aktörer väljer att göra med sin kommunikation på Facebook. Artiklar som “10 innovative ways uses of Facebook Timeline for Brands” inspirerar mig direkt kring hur jag själv kan kommunicera med hjälp av nya Facebook Timeline. Av samma anledning läser jag oftare Mashable, The Next Web och eMarketer än vad jag läser Aftonbladet eller DN på nätet. Huvuddelen av min omvärldsbevakning handlar just om medietrender, vilket kan tyckas både engagerat och lite skrämmande. Samtidigt har jag ofta mer koll än de flesta när en nyhet skapar debatt på Twitter – då följer jag den intensivt. Det kan röra sig om allt från upproren i Egypten eller Socialdemokraternas nya partiledare till vad som egentligen händer under Melodifestivalen. Som tur är har jag även en pojkvän som håller koll på i princip allt som händer, och han är duktig på att uppdatera mig kring det jag själv missar i det sociala mediebruset.

Vem är jag? Jag jobbar med sociala medier eftersom kommunikation är bland det mest intressanta jag vet. Jag är frilansare eftersom jag tycker om att planera min egen tid. Att sitta hemma någon dag i veckan ger mer perspektiv och fokus på ett sätt som ett kontorsjobb från 9-17 troligtvis aldrig skulle kunna göra. Jag gillar variationen av att jobba med flera kunder. Jag inspireras av att jobba mot olika branscher – lärdomarna man kan få av att träffa människor med helt olika bakgrund. Anledningen till att jag kom in i just mediabranschen är främst min far. Hela min uppväxt har jag fått höra att de roligaste människorna jobbar med just media. Han har rätt. Jag har aldrig en tråkig dag. Och jag sitter gärna och reflekterar på en söndagskväll kring vem jag är, vad jag gör och hur jag kan förmedla det på ett än tydligare sätt i text.

Nu med firmacykel!

8 March, 20129 March, 2012 Emelie Fågelstedt Leave a comment

Idag har vi blivit två i firman. En present som jag genast värvar till min verksamhet. Från och med idag kommer jag att kunna ta mig mellan mina kunder på ett miljövänligt och snabbt sätt. Cykelkorg för laptopen och allt. Dessutom den snyggaste hojen i stan, utan att överdriva.