haschtag | Emelie Fågelstedt

I förra veckan släppte .SE rapporten Svenskarna och Internet 2011. En kartläggning av våra internetvanor som bland annat berättar att hälften av svenskarna användar sociala medier, då främst Facebook följt av Twitter. Även att det är främst unga tjejer som bloggar och att unga män är mest intresserade av digitala spel. Sociala medier får en viktigare roll för politiken. Spotify förändrar våra musikvanor. Mobilt internet förändrar våra surfvanor.

Den här veckan huserar Internetdagarna i Stockholm. En tredagars konferens om internet som även den presenteras av .SE – Stiftelsen för Internetinfrastruktur. Förar veckan gick flödet varmt med diskussion kring #SIME11 för att inte glömma #SPINN11.

Rapporter och konferenser. Jag har inte deltagit IRL på någon av dessa tillställningar. Den främsta anledningen är att jag har jobbat och att jag inte haft råd att betala inträde. Men sen har jag även en fundering.

Hur mycket kan man få ut av att besöka en konferens och höra någon prata om internet? Inspiration, ja visst. Men på riktigt – lär ni er något? Eller handlar det främst om nätverkande? För i sådana fall är inträdeskostnaden definitivt värt det. Det är främst i mötet med andra människor som de här dagarna blir som bäst. Men sen får jag höra att dessa konferenser är främst riktade till företag. Jag som frilansare har inget rikt företag som kan betala inträdet åt mig.

Men egentligen gör det ju ingenting. För att det bästa sättet att lära sig om dessa konferenser som handlar om internet är just på internet. Det är så otroligt flitiga personer som besöker dem att jag faktiskt inte behöver vara där själv. Jag följer diskussionerna flitigt över respektive haschtag och har livesändingen över bambuser från Internetdagarna på i bakgrunden när jag sitter och jobbar. Det som jag inte snappar upp själv kan jag sedan läsa om på ex SIMEs blogg och av deras gästbloggare.

För att inte glömma möjligheten att prata direkt med människor som befinner sig på plats. De delar gladeligen med sig av sina nya insikter och kunskaper och är precis lika lyriska som en själv över att lära sig mer och att lära sig nytt. Jag kan ställa frågor och få svar.

Jag är delaktig även om jag inte är där. Och det är väl precis så med internet. Att med väldigt små medel, genom en dator och en internetuppkopplingen, kan du ta del av precis vad som helst, från precis var som helst, och känna dig precis lika uppdaterad som de som själva sitter i publiken på Internetdagarna idag.

Deltagarkultur. Det är så fint att jag vill säga det om, och om, och om igen.

Det var i förra veckan jag för första gången uppmärksammade haschtagen #noshavenovember. En kampanj som i grunden handlar om att killar inte ska raka sig under november månad för att väcka uppmärksamhet kring problem och sjukdomar som drabbar män, exempelvis prostatacancer. När ett antal kvinnor på Twitter försökte ansluta sig till kampanjen fick de äcklade kommentarer tillbaka om att det är onaturligt för kvinnor att inte raka sig och att de absolut inte fick delta i #noshavenovember. Något som väckte starka reaktioner i Sverige där Lady Dahmer uppmanade tjejer att ta ställning mot normen om att kvinnor måste vara rakade. En debatt blossade upp under de första dagarna i november.

Veckan därpå hittade Josefin Hagström ett antal reklamklipp från Gillette som lär unga tjejer när och hur de ska raka sig. Klippen spred sig snabbt på nätet och väckte ytterligare liv i debatten.

Igår kväll blev jag kontaktad av TV4 Nyhetsmorgon om att komma och prata om #Noshavenovember apropå mitt blogginlägg från förra veckan; och att sätta kampanjen i förhållande till att använda Twitter som ett verktyg för att bryta mot normer. Så här lät min morgonsoffadebut kl 06:55 imorse tillsammans med Jenny Strömstedt och Steffo Törnquist.

Ett slag för Twitters möjlighet till påverkan måste ändå vara att ett blogginlägg jag skrev och spred via det sociala mediet resulterade i att frågan uppmärksammades i nationell TV.