Som oerfaren journalist (annat än att jag skrivit för Skoltidningen Femtestatsmakten på JMK) känns det närmare omöjligt att sälja in ett frilansmaterial. Visst, man kanske inte ska skriva något innan det att man vet att man kommer att få det sålt / publicerat. Men låt mig berätta för er hur det ligger till med just det här reportaget. Jag skrev på uppdrag av en tidning på ett ämne som jag själv brinner för att kan innan och utan: sociala medier. Intervjuer med kända profiler bokades in och genomfördes. Ett reportage på 10 000 tecken knåpades ihop och var redo för publicering. Över 40 timmar la jag på att skapa en fullständigt fantastisk text – mitt första publicerade verk skulle det bli! Det var en fotograf inblandad och allt fanns på plats. Tills veckan efter deadline när jag fick ett mail om att tidningen hade gått omkull. Fanns inte mer.
Nu befinner jag mig i en sits där jag har ett reportage att publicera men ingenstans att publicera det. Dilemmat.
Det här med att fråga om hjälp är något som jag tror att alla ska anamma. Jag hörde därför i helgen av mig till frilansjournalisten, och en av bloggarna här på Mediesverige, Magnus Hagström. Igår fick jag chans att prata med Magnus på telefon i nästan en halvtimme för att överösas med bra tips och kloka ord. Hur gör man för att sälja in ett frilansmaterial?
Några tips jag fick var:
- Både ring och maila tidningen / magasinet i fråga – de får in så mycket jobb att man måste göra sig påmind.
- Ta reda på vad det är för tidningen innan det att du hör av dig. Sälj in din text med en förklaring om varför den skulle passa just dem.
- Påpeka att du kan omarbeta texten för tidningen i fråga.
- Skicka med ett säljande synopsis / sammanfattning av texten. Maila inte med hela reportaget direkt.
- Se bortom de tidningar som du själv läser. Besök Presstop och titta efter vilka tidningar som faktiskt finns.
- Hör av dig till flera. Ett nej behöver inte betyda att texten inte duger. Fortsätt.
- Viktigt är att du själv tror på din text och är nöjd med den.
Att över 40 timmars arbete ska ha lagts på en text som aldrig blir publicerad är inget jag kommer att nöja mig med. Magnus skrattade och sa att ibland lägger man ner mer tid på att sälja in en text än vad man lägger ner på att faktiskt skriva den. Då kan det kännas som ovärt arbete, men samtidigt kanske man har fått en ny kontakt som man kan använda sig av även i framtiden. Jag tackar och bockar Magnus för hans engagemang och fantastiska tips. Och jag lovar att uppdatera er kring hur det går med mitt reportage; mitt första publicerade reportage.
