Idag börjar jag #blogg100

15 January, 201215 January, 2012 Emelie Fågelstedt 2 Comments

Att hålla liv i en blogg. Det kräver tid, omvärldsbevakning och djupa tankar. Att delge innehåll som är tillräckligt relevant och viktigt för att bli ett helt blogginlägg istället för att bli en tweet eller statusuppdatering på Facebook.

Idag läser jag om projektet #blogg100 där Fredrik Wass skriver om sitt mål att i hundra dagar uppdatera sin blogg Bisonblogg dagligen. Med motivationen:

Det sägs att det är de första 100 dagarna som avgör hur bra en chef eller ledare har lyckats och kommer att lyckas i framtiden. Det som sätter avtryck helt enkelt. Jag är dock ingen ny president eller partiledare. Jag är blott en skribent som försöker hålla liv i en blogg, men från och med idag ska jag blogga här på Bisonblog varje dag i 100 dagar i rad. Det är i alla fall mitt mål.

Jag väljer härmed att haka på utmaningen och även jag säkerställa att emeliefagelstedt.com ska inleda 2012 med dagligt frekventa blogginlägg. Mitt alster på internet. Det är inte mer än rätt att det ska fyllas med dagliga reflektioner om branschen och min plats i den. Som jag skrivit om tidigare har jag vid flera tillfällen varit en aktiv bloggare, men aldrig helt och hållet för mig själv. Nu är det dags på riktigt.

Vill ni också utmana er själva? Följ #blogg100 på Twitter och sätt er ner och blogga ni också.

Underhållningsåret 2012

13 January, 201221 January, 2012 Emelie Fågelstedt Leave a comment

Underhållning! Sedan i december har jag engagerat mig tillsammans med ett företag som har som mål att bli en given underhållningskälla.

Som en av huvudsponsorerna bakom Hamilton- I Nationens Intresse, The Voice Sverige och RAW Comedy Club vill nätcasinot Mr Green bjuda sina medlemmar på det senaste inom underhållning, både online och offline. I tisdags var det VIP-Visning av Hamiltonfilmen på Park i Stockholm. Kön slingrade sig lång längst Sturegatan och utanför biografen stod Bingo Rimér och fotade alla gäster. Magdansöser, intervju med producenten Jan Marnell, ett akustiskt framträdande av Hamiltonlåten My Own Worst Enemy med Robert Pettersson, frontfigur i Takida, och ett Twitterflöde där biografens gäster kunde interagera direkt på bioduken med varandra och med producenten.

Ikväll är det världspremiär av musikvideon till My Own Worst Enemy klockan 19:00 på www.hamiltonbackstage.se, presenterat av Mr Green. Och vi är fortfarande bara inne på andra veckan av det nya året. Underhållningsåret 2012.

En ny medieelit, på Twitter

4 January, 201221 January, 2012 Emelie Fågelstedt 2 Comments

Här om dagen träffade jag en av komikerna från RAW Comedy Club. Vi pratade lite om sociala medier, varpå han nämnde en person som ofta figurerar i TV4 Nyhetsmorgon som “Social medieexpert”. En expert på sociala medier, stor på internet, och sedan bekräftad på Sveriges största TV-kanal i bästa sändningstid.

Att man kan bli någon via Twitter är ingenting jag står främmande inför. En personlig erfarenhet är Tweetupsthlm, “som Twitter fast på riktigt” anordnat av Niklas Dahlqvist. På min första tweetup, precis innan sommaren förra året, blev jag väl mottagen med orden “Jaha, det är du som är @emeliefagel!” när jag skulle registrera mig. Alla deltagare fick en namnlapp med sitt Twitternamn och sedan minglade man runt bland kända och okända ansikten, fast nästan bara bland kända namn. Ja, Twitternamn alltså. Svart på vitt ett bevis på att folk faktiskt lägger märke till dig om du är aktiv på det sociala mediet. (Tankar från min första Tweetup).

När det sen stärks ytterligare genom framträdande i Nyhetsmorgon, då börjar man bli en “snackis” på allvar. (Personligen fick jag titeln “Mediekonsult” när jag satt i morgonsoffan, så jag är inte fullt TV-bekräftad själv ännu. Läs: Från Twitter till Nyhetsmorgon).

I Journalisten konstaterades det här om dagen: “Twitter har skapat en ny medieelit.” Jag tycker om termen som Jerry Silfwer, Doktor Spinn, brukar använda: social media naturals.

I Journalisten läser jag:

En undersökning som Intellecta Corporate har gjort visar att det finns drygt 90 000 Twitterkonton i Sverige, men bara cirka 11 000 är aktiva och bland dessa är andelen mediefolk stor. Facebook har samtidigt 4,5 miljoner svenska konton.

Jag känner igen mig. Vi är inte många, men vi är starka. Och vissa så mycket starkare än så. Om man är aktiv på Twitter och del av mediebranschen (som ju de flesta faktiskt är) så vet man vilka som är social media naturals. (Om du vill ha några namn, spana bl a in alla skribenter på Ajour). Och vikten av att hålla sig på god fot med dem har väckt debatt under hösten.

Brit Stakston med sina 7000 followers (@britstakston) intervjuas i artikeln i Journalisten:

- Visst har jag varit en del av en Twitterelit. En maktposition i en liten bubbla där mina ord ofta fått osunt stor betydelse, säger hon.

Enligt Brit kan det jämföras med en sekt där denna “medieelit” och en grupp journalister värnar om varandra och tydligt markerar att det finns två delar av mediebranschen, nya medier och gamla medier. Något som Sofia Mirjamsdotter (@mymlan) senare i artikeln håller med om. Hon menar dock på att “ankdammen” börjar upphöra.

Jag undrar. Twitter är långt ifrån gemene mans val av social mediekanal. De flesta av mina vänner förstår fortfarande inte vad Twitter är. Inte vad en mention, retweet eller hashtag betyder eller innebär. Kan ankdammen verkligen upphöra så länge som det är just “medieeliten” som verkar och syns i Twitter-feeden? Eller kommer det att förbli just ett medieverktyg?

En spännande satsning från TV4 under våren är The Voice Sverige. Med @TheVoiceSverige pratar kanalen om en av de största sociala mediesatsningarna någonsin, där Twitter står som en viktig kanal. Det har lyckats i övriga delar av världen – inte minst i USA där programmet beskrivs som “The most social media program ever”. Kan ingången av gammelmedia i nya medier, främst Twitter, förändra gemene mans sociala medievanor?

När det kommer till sociala medier är det viktigt att komma ihåg att det ofta är när aktiviteter som sker på Facebook och Twitter uppmärksammas utanför internet som det får som störst verkan – både i fikarummet på jobbet eller i morgonsoffan på Nyhetsmorgon. Så är det när gammel media uppmärksammas Twitter som Twitter får som störst makt?

Utvecklingen dröjer nog ett tag. Tills dess vill jag välkomna er alla att anmäla er till TweetupSthlm som nästa gång anordnas den 3e februari. @emeliefagel ska dit. Och en rolig insikt som just slog mig, det är ingen slump att Niklas Dahlqvist har valt just en anka som symbol för evenemanget.

(Efter samtal med Niklas visar det sig att det rör sig om en slump att just ankan blivit symbol för Tweetup. Men en ganska rolig slump, måste jag ändå säga!)

Från Nyhetsmorgon den 27/12 om Gatumusik

30 December, 201130 December, 2011 Emelie Fågelstedt Leave a comment

Ett inslag på Nyhetsmorgon om SM för Gatumusik, tillsammans med Josefin Hagström och jag själv som projektledare bakom sommarfestivalen, och med musik av Carl Oscar Nygrens Kalas och Nöjesorkester, vinnare av SM för Gatumusikanter 2011.

Om alla är journalister, vad är journalisterna?

24 October, 20111 December, 2011 Emelie Fågelstedt Leave a comment

Fredrik Virtanen har idag skrivit en krönika i Aftonbladet som handlar om problematiken med att alla plötsligt kan vara journalister på nätet. Alla är journalister om alla är frisörer.

När jag började publicera innehåll på allvar på internet var jag 19 år gammal och bosatt i Barcelona där jag studerade spanska. På sajten resedagboken.se skrev jag om mina upplevelser i Spanien och fick hyllande kommentarer från mina vänner i Sverige som tyckte att mina texter var underbart beskrivande och bra. Jag var resejournalist! Senare började jag blogga om mediefenomen, efter bara två månaders studier på JMK. Jag drevs av tanken om medborgarjournalistik. Att internet var öppet för alla som ville vara med och skapa, publicera och diskutera. Ibland kunde jag få över 500 läsare om dagen som ville höra mina tankar om Google, reality-tv och internetfenomen. Ja, jag hade plötsligt blivit journalist!

Det fantastiska och fruktansvärda med Internet är att det finns obegränsat med information, tankar, funderingar, gissningar, röster. Man kan få reda på i princip vad som helst. Och egentligen kan man få fram precis det svar man vill, dessutom. Lite självuppfyllande – man letar tills man får det svar man söker. Men var finns den objektiva sanningen i ett virvarr av subjektiva åsikter?

När jag läser DN, Aftonbladet, SVD eller Sydsvenskan förväntar jag mig ett få en relativt sanningsenlig, objektiv bild av verkligheten. Som Virtanen skriver uppstår ett problem om de journalister jag förlitar mig till plötsligt går med på att bli ”mutade” för att uppmärksamma olika tv-program, produkter, organisationer. Då styr pengar, och objektiviteten eller åtminstone den enskilda subjektiva åsikten hos dessa journalister försvinner. Kanska ska vi slopa alla tidsskrifter och förlita oss helt och hållet på bloggarna?

Rollen som frisör har jag försökt mig på ett antal gånger. Håret har blivit ojämnt och fult. Jag har tvingats gå till frisören med svansen mellan benen och be om hjälp. Jag är ingen frisör.

Publicerad på Mediesverige.