Jag funderar på etik på nätet. Beter vi oss annorlunda framför datorskärmen i jämförelse med vad vi gör när vi träffar någon i person?
Cimon Lundberg skriver idag på Twitter att han har ett nytt projekt på gång. Han vill starta en bloggplattform för unga män att dela inspiration och tips. Förslaget möts av så väl positiv som negativ kritik. Vissa menar att det inte behövs en bloggplattform för män eftersom män redan har så många plattformar, andra att det är ett mycket bra förslag för att lyfta upp ny talang. Det jag inte kan förstå är hur en del folk kan gå så långt i sina kommentarer att det blir till personangrepp och hån. Något som får Cimon att svara med det här inlägget.
Jag gillar möjligheten till öppen konversation och öppen kritik. Jag uppskattar även möjligheten för alla att få säga sin åsikt. Men när folk börjar bemöta någons förslag eller åsikt med hån och skratt blir det faktiskt till mobbning. (Förutsatt att åsikten i sig inte är ett hån mot någon från början). Oavsett vad man tycker om ett förslag så går det att föra en diskussion på en saklig nivå. Etik på nätet. Skulle du någonsin stå och skratta någon du inte känner rakt upp i ansiktet efter att ha hört denne berätta om ett nytt projekt den har på gång?
Diskussioner och åsikter i all ära. Men hån. Nej.
